plus douce que l'esperance

jag råkade stanna hemma idag också, det var egentligen inte meningen och jag skulle inte ha gjort det för jessi kom hem och gav mig dåligt samvete, som hon alltid gör när jag inte är lika duktig som hon, vilket jag aldrig är.
jag vet inte riktigt vad det är med henne nu för tiden. hon verkar tycka att allt jag gör är dåligt och att allt jag säger är fel, och hon verkar knappt vilja vara i samma rum som jag. ingenting jag pratar om intresserar henne, så jag har slutat berätta grejer, det spelar ju ingen roll när det bara tråkar ut henne.

jaja. jag får väl göra något produktivt när jag ändå är hemma, skriva på projektarbetet kanske. jag fick en idé igår när jag bakade kladdkaka, ska se om den funkar på papper.

It's all been said:
Jag heter ju: jessi

förlåt, titti.

2007-02-21 @ 17:49:11

Säg det med ord:

Jag heter ju:
Remember me?

Och jag har en mejl:

Föresten bloggar jag också:

Det jag försöker säga är:

Trackback